AFT - affektfobiterapi

Om AFT

AFT står för affektfobiterapi som är en integrativ terapiform med affektfokus och tekniker från bland annat psykodynamisk terapi och KBT och som utvecklades i början av 1980-talet av den amerikanska psykologiprofessorn Leigh McCullough.

Hon såg en parallell mellan hur patienter i beteendeterapi blev bättre genom att successivt exponeras för skrämmande saker som hundar hissar och spindlar, och hur patienter i psykodynamisk terapi blev bättre i takt med att de vågade närma sig minnen, känslor och fantasier.

När vi har svårt att tillåta, uttrycka eller till och med känna våra affekter/känslor kan det leda till ångest, nedstämdhet, ensamhetskänslor, ett alltför stort självtvivel mm.  Eller så tar känslor som stark ilska, sorg eller rädsla för stor plats i livet. I affektfobiterapi ligger fokus på att exponeras för våra känslor. På så sätt vågar vi känna och uttrycka de känslor som vi skulle må bra av att känna, men som vi undviker. Genom att arbeta med att minska de känslor som tar för stort utrymme ges mer plats för att känna mer närhet och positiva känslor för sig själv och andra.

Tidigare erfarenheter

Hur vi hanterar våra känslor och uttrycker behov beror till stor del på vilka relationella erfarenheter vi gjort tidigare i livet. Affektfobiterapi är en relationell terapiform som hjälper oss att fördjupa kontakten med våra genuina känslor och behov.

I terapin får du hjälp att se och släppa de försvar/skydd som inte längre är hjälpsamma och ersätta dem med mer balanserade och hjälpsamma sätt att reglera känslor och uttrycka behov. I affektfobiterapi är terapeuten aktiv, fokuserad och arbetar upplevelsenära. I relationen med terapeuten, en person som står utanför ditt eget liv, kan du fritt tala om dig själv och pröva dina tankar och utforska känslor utan att bli ifrågasatt eller värderad.

Livshistorien en viktig bakgrund

Livshistorien finns med som en viktig bakgrund för att förstå hur tidiga erfarenheter och relationer har präglat föreställningar, tankemönster och förväntningar på livet just nu. Att formulera och sätta ord på livsberättelsen på ett nytt sätt kan ibland vara målet för en terapi.

Anknytningen till en annan människa är nyckeln till att ta bort ensamheten så att de tidigare överväldigande känslorna blir uthärdliga i en trygg och säker miljö. Tillsammans med terapeuten kan detta ske och arbetet med att bearbeta smärta, minska försvar och självkritik kan leda till att man känner en ökad relationell kapacitet och till exempel vågar vara nära eller sätta gränser mot andra utan att känna oro eller ångest. Det kan leda till en fördjupad känsla av att vara sedd, mött, älskad och förstådd vilket är förutsättningar för att uppleva psykisk hälsa.